katharsis/diarré

full fart i huvet och bloggosfären. läs inte, det är slöseri med din tid. (om du inte verkligen gillade studiedisciplin/marx-debatten)

Inlägg enligt priciperna i about2:

Helgen blev ett stycke schysst semester/kontaktskapande/teoretiserande/snabbmatsätande. Antipolitiska träffar i göteborg hade bjudit ner mig att snacka om nedskärningar och bolognaprocessen på deras träff om studentkamp. Mycket kan sägas om hela grejen. Det var sjukt trevligt att få skapa lite kontakter, schysst att få snacka organisering med lite västkustare, grymt att få trycka i sig jonsborg-imperiets fantastiska veganska baconburgare och tacopizzor. Och fick också träffa gamla goda kompisar från den mer aktivistiska tiden i ens liv som flyttat till gbg. (för att inte snacka om att få se gator som jag inte sett sen göteborgskravallerna).

Att använda ettiketten ”antipolitik” förpliktigar till ganska mycket tycker jag. Det är inte värt så mycket att förkasta all representation och massorganisering bara för att hålla själva träffen på underjorden. Innehållet på träffen var däremot mestadels grymt, även om diskussionen om praktisk organisering urartade till mkt upprepningar och vaga formuleringar. Intressant var bråket på socialism.nu som jag missade innan träffen. Som av en händelse handlade det om precis samma sak som megadebatten på konfliktportalen – teori och praktik, arbetarklass och medelklass, högtravande språk vs begripligt språk. Men här var det plötsligt trotskister som anklagade antipolitiker-folket (som jag brukar hålla med) för att vara bajsnödiga testuggare som använda svåra ord i onödan. Nu tycker jag inte att det stämde om vare sig flyern till träffen eller till själva träffen, men det är ändå intressant att plötsligt vara på motsatt sida i samma debatt som jag flummade iväg ett inlägg i innan jag åkte ner. Och min åsikt står fast – det är en jävligt bekväm ursäkt att säga att ”men jag ÄR ju medelklass, jag måste ju få tänka och teoretisera”. jag brukar själv lukta på den undanflykten ibland, det var den som nästan fick mig att söka arkitekt istället för lärare. men den håller inte om det man vill är att skapa okontrollerbara nätverkande kamper grundade på begär snarare än ideologi och som kan kasta hela skiten åt helvete. Trots allt är dagens konflikt-gänget vänsterpartister och inget annat. Fantastiska vänsterpartister, visst, ni har min fulla respekt för ert projekt, men det är definitivt inget för mig.

Så jag säger ”word!” till:

Så ödmjukt jag kan :: Kim Müller
Där hatet mot intellektualitet och studiedisciplin gror :: Autonoma kärnan

katharsis/diarré ja. vart fan vill jag komma med det här inlägget? Att jag från början registrerade en blogg var enbart för att ha någonstans att samla (?!) tankarna samt kunna svära lite åt random dn-artiklar. Plötsligt blir man en del av ett luddigt kollektiv och undrar om man kan skriva blogginlägg som man förr skrev skunk-dagböcker. hursomhelst kände jag behovet av det här verbala-diarré-inlägget för att rensa huvet och bidra till katharsis nivå två. första nivån uppnåddes efter helgen, stadsbyte och att träfa folk gjorde att man fick lite perspektiv på vardagens misslyckade (eller mikrolyckade) kampförsök. nu sitter jag fast hela dagarna (just nu är ett undantag) på vfu (lärarstudentspraktik) vilket hindrar mig från amssa idéer till pseudoaktivism som jag planerat med några likasinnade. istället sitter jag i ett tomt klassrum och diskuterar vardags(anti)politik med handledande lärare och medstudenter. vi verkar överens om allt. plötsligt, via en kommentar från en inhoppande elev, kommer partipolik upp. eleven avslöjar att läraren är aktiv vänsterpartist. ”ajaj” säger han, ”internet gör det omöjligt att dölja sitt liv för eleverna”. Jag berättar att jag träffat några av eleverna på en flygbladsutdelning med sac och suf och läraren går in i syndikalist-drägg-mode. Jag slänger dock in en brasklapp om att jag framförallt är pragmatiskt och stödde den aktuella frågan (malmö26). (vilket är närmare sanningen också). Min medstudent (som jag hållt med i allt och som framstått som typisk vänsterröstare) deklarerar plötsligt ”jag röstar på moderaterna, hoppas det är ok, haha. min man är hantverkare och m-politiken är bra för honom”…

(så vad fan är poängen egentligen? typ att formeln ideologi = falskt medvetande aldrig framstått som så sann*)

*förtydligande: naturligtvis inte i betydelsen att kurskompisen skulle vara lurad att rösta på moderaterna utan i betydelsen att vad fan spelar ideologi, partipolitik, åsikter för roll när vi håller med varandra om våra intressen och är en jävla ångvält där vi bara behöver vrida om nyckeln för att meja ner hela det jävla kapitalistiska kontrollsamhället som förbjuder internet, sabbar våra utbildningar och behandlar oss som förbrukningsvaror på våra jobb. basta!

så, katharsis nivå två nu då. lämna tyckandet och ge mig ut på universitetet och träffa folk.