Inte så långt från det totalitära samhället

Maciej Zaremba recenserar Gellert Tamas ”De apatiska” i DN. Boken behandlar turerna kring de så kallade apatiska flyktingbarn som påstods simulera, eller kanske helt enkelt var förgiftade av sina föräldrar. Allt detta visade sig vara myter.

Genom en till synes medveten kampanj från några centrala politiker kan nästan ett helt samhälle överge sin mänsklighet, konstaterar Zaremba. Politiker debatterar för att de apatiska flyktingbarnen måste offras för att vi inte ska ”invaderas” av ”falska flyktingar”. Tjänstemän firar utvisningar med champagne och skämtar om ”den slutgiltiga lösningen”.

Ett av efterkrigstidens viktigaste repor­tage. Det visar att ett samhälle kan överge sina grundvärden samtidigt som det vältrar sig i värdegrunder och mångfaldsplaner.

Han får svar på tal av DN:s Lasse Granestrand, som menar att ”kultureliten (och miljöpartiet och vänsterpartiet)” hycklar eftersom de bara gnäller på politiker och tjänstemän som gör sitt jobb. Vi har faktiskt restriktiv invandringspolitik i Sverige, menar han. Istället för att gnälla över rasistiska strukturer borde någon föreslå fri invandring. Jo, visst. Det har väl gjorts ganska många gånger? Och anledningen till – mekanismerna bakom – att vi trots det fortsätter slänga ut dödssjuka människor ur landet är väl just det som frågan handlar om? Granestrands inlägg är ett konturlöst gnäll som spelar Sverigedemokrater i händerna.

Zaremba svarar med en liknelse – hur skulle det se ut om Vägverket plötsligt bara fick utfärda körkort till hälften av de som uppfyllde kraven? Svaret är enkelt, godtycklighet, överklaganden, kaos, korruption. Precis som i fallet asylsökande.

Granestrand svarar:

I Maciej Zarembas svartvita värld verkar det vara självklart att alla asylsökande har skäl att få stanna. Att de alla uppfyller lagens krav och att bedömningen är lika enkel som att utfärda ett körkort. Så är det inte.

Jo, så är det. Precis så enkelt är det. Granestrand fattar inte det för att han tror att han som fin journalist på DN har större rätt att befinna sig i Sverige än ett barn från Balkan. Så är det däremot inte.