Identitetspolitik??????
Sitter och skriver på en artikel som ska hamna i en mkt blygsam tidskrift. Fokuset blir relationen mellan (queer)feminism och klasskamp, med utgångspunkt i debatten om tidningen Arena. Läsandet har gjort att jag återigen dykt in i den totala förvirringen kring begreppet ”identitetspolitik”. Det gick så långt att jag började luska i en gammal debatt om ordets innebörd.
Här konstaterar Svensson helt korrekt att ”identitetspolitik” av delar av den frihetliga och autonoma vänstern används som synonym till livstilism. Han menar att ordet kanske haft en annan betydelse från början, men att det ändrat innebörd under åren.
Jimpan heter en annan bloggare som deltog i samma debatt. Han citerar engelska wikipedia, som skriver:
Identity politics is political action to advance the interests of members of a group because of a real or supposed shared identity or characteristic (such as race or gender), usually in response to the perception that certain human rights have been denied to them.
Det kan vara värt att notera att citatet har ett par år på nacken, men faktum är att ”identity politics” har en helt annan innebörd än vad Svensson hävdar att ”identitetspolitik” har. ”Identity politics” handlar just om att identifiera eller skapa en grupp, en kollektiv identitet, i vars namn man sedan kan kräva acceptans, förbättringar, makt osv. Samtidigt används ordet på svenska ofta med den betydelsen som Svensson beskriver. Svenska Wikipedia förvirrar ännu mer genom att ge ännu en, åtminstone delvis annorlunda, definition:
Identitetspolitik är ett synsätt inom framför allt den postmoderna vänstern som betonar begrepp som normer, kultur, etnicitet och genus i analysen av samhället.
Vi har alltså tre betydelser (varav svenska Wikipedias definition är helt meningslös, en blandning av en definition av postmodernism och det meningslösa/självklara påståendet att genus är viktigt för samhällsanalysen.).
Som om inte detta vore nog menar Svensson att ett bättre ord för ”identity politics” är ”identitetsrörelser” alternativt ”enfrågerörelser”.
Det påstående jag vill föra fram i slutet på den här harangen är detta: Läser man idag en text där ordet ”identitetspolitik” används så tar det en enorm kraft att lista ut vad som menas, eftersom ungefär varannan skribent använder det på respektive sätt. Om ordet ”identitetspolitik” ska vara användbart över huvud taget så bör det, likt i engelskan, syfta på användandet av identiteter som bas för skapandet/görandet av politik. Enligt denna definition är såväl traditionell jämställdhetspolitik som klasspolitik* olika uttryck för identitetspolitik. Däremot inte t.ex. queerrörelsen, i den mån den ser identitet som något rörligt som ska ifrågasättas.
Om det är någon som bryr sig: vad sägs?
***
*Liten kommentar till detta med klasspolitik som en typ av identitetspolitik: just detta är ju något som vissa autonoma marxister och även anarkisterna bakom tidningen Dissident har använt, vilket gör det kanske ännu konstigare om till dessa närstående personer inte skulle se behovet av begreppet ”identity politics” i svenskan. Tänker på Trontis tanke om att arbetarklassen måste negera sig själv för att krossa kapitalismen och liknande tankar om det omöjliga i att göra revolution med hjälp av arbetar-identitetspolitik som dyker upp i t.ex. Dissident 3. (Dunkelt uttryckt? Alltså: att organisera sig som ”arbetare” för att kräva förbättringar och högre status åt ”arbetare” kommer bara leda till att man får det lite trevligare inom kapitalismen, precis som identitetspolitik kring kön och etnicitet (mångkulturalismen) riskerar att stärka stereotypiska bilder kring kön och etnincitet istället för att upplösa dessa. Det vi måste göra är att avskaffa arbetet/könen/kulturessentialismen.
Du är sannerligen snorkel i detta begreppsträsk! Jag har också harvat runt ”identitetspolitik” och kommit fram till ungefär det du skriver.
Kan du inte röja lite (mer!) runt D&G också? Deras tusen platåer behöver ett par stegar.
Hej,
Kul att du hittat mitt gamla inlägg om identitetspolitik! Jag har nyligen flyttat min blogg, och det skulle verkligen uppskattas om du kan tänka dig att länka om till den nya domänen. Inlägget finns numera här.
Bästa hälsningar,
Jimmy (”jimpan”)
Jag tror att det rör sig om liberaler (typ arena) som inte förstår skillnaden mellan idealism och materialism. Eller förstår men har valt fel sida. Det är någon slags tro på att ”sanningen ska göra oss fria” – den som har mest komplicerad analys vinner.
Berörs av:
http://www.aftonbladet.se/kultur/huvudartikel/article6413622.ab
och favoriten:
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/kajsa-ekis-ekman-vansterns-arena-gar-at-hoger-1.910543
Kul ämne.
Oman: Även om jag måste säga att jag oftare håller på ”arena-lägret” i debatten så håller jag med om att Kajsa Ekis Ekman har vissa poänger, med frågan om varför man bryr sig så mycket om att analysera debatten och mindre om att förändra den. Och varför det är oärligt att hela tiden utmåla sig som förtryckt för att få en chans att tala.
Josefsson och Suhonen däremot, njaaä.. De, om några, gnäller ju bara på andras val av debattämen istället för att åstadkomma något själva. De om några målar ut sig själva som marginaliserade och förtryckta av nån sorts allenarådande postmodern arenavänster som ska ha tagit över allt. Det har den knappast.
Anledningen till att antikapitalismen (tyvärr) är extremt marginell är att den är svag. Och svag är den för att den materiella sanningen är att den inte hittat passande kampformer för en ny situation. Istället för att gnälla på att andra driver för dom viktiga kamper/diskussioner framåt så borde Josefsson och Suhonen jobba på att hitta nya vägar framåt. Inte bara längta tillbaka till en svunnen tid som ingen borde vilja ha tillbaka.
als: tackar tackar, får se om det blir ngt mer d&g, så jobbigt att läsa sånt strunt bara, vet inte om jag har lust att gräva ner mig i det ;D
Du har fel om Suhonen. Han gör från sin politiska vinkel precis det Arena gör; genom debatt influera socialdemokratin. Han vill åt vänster till skillnad från Arena. Din beskrivning av deras/Suhonens arbete är inte övertygande oavsett vad man anser om hans politiska ståndpunkt.
Din position har medhåll: http://blogg.aftonbladet.se/helleklein/2010/01/sektvanstern-har-talat
Klein lär hålla med om det mesta i den det som jag uppfattar som den intersektionella identitetsideologin.
Antikapitalism är inte en ism. Antingen förstår man att det finns en grundläggande motsättning mellan arbete och kapital som resten av samhället vilar på eller så tror man att det är en ny tid där antikapitalism är en ideologisk ism bland andra frågor. Som Arena.
Och för att kommentera din fråga. Jag tror att du har kommit ganska nära i din genomgång av identitetspolitik. Även om jag tycker att Wikipedia gör en bra sammanfattning med få ord.
Ämnet dyker upp igen:
”När den intellektuella vänstern övergav upplysningsidealen och anslöt sig till postmodernistisk identitetspolitik blev det omöjligt för den att tala om mänsklig lycka som mål för politiken, eftersom det förutsätter universella (”etnocentriska”, ”koloniala”, ”förtryckande”) idéer om människan och antaganden om att man inte kränker en grupps ”olikhet” när man tänker sig att lycka för mig är lycka för dig.”
http://www.dn.se/opinion/kolumner/hogerlycka-1.1027861
Även om postmodern är slitet har hon en poäng
oman: några tankar:
intersektionalitetspolitik och identitetspolitik är för mig inte alls samma sak, utan delvis motsatser. Vi behöver mindre av identitetspolitik, som målar upp massor av olika minoriteter som ska ha sin bit av kakan och lämnas i fred, och mer av intersektionalitet – som utan tro på fasta identiteter klarar att ta in att det finns många olika orsaker till förtryck som kan förstärka varndra osv osv
Sen finns det självklart tillfällen då identitetspolitik har sin plats. Jag skrev ju ovan att klasspolitik var identitetspolitik, och det skadar knappast att bedriva den typen av identitetspolitik som går ut på att som arbetare kräva högre lön, bättre anställningsförhållanden, kortare arbetsdag….. Detta kan stärka arbetarklassens positioner och göra livet drägligare, men inte avskaffa kapitalismen (men kanske bidra till kris och tvinga fram automatisering). Den viktigaste striden kring att avskaffa kapitalismen tror jag däremot är att bygga och boosta alternativ och sedan se till att försvara det man byggt mot kapitalets attacker. Det trötta exemplet på ett sådant alternativ är fildelningsfrågan, som kanske är obetydlig i sig men ändå är en kommunistisk tendens som måste försvaras och byggas ut.
Finns det ”en grundläggande motsättning mellan arbete och kapital som resten av samhället vilar på”? Självklart finns det en grundläggande motsättning, men vad betyder det att resten av samhället vilar på den? Att alla förtryck försvinner tillsammans med kapitalismen? Absolut inte! Och en annan fråga: vad får det för praktiska konsekvenser om man anser att resten av samhället vilar på denna motsättning?
Ett citat: ”det finns en generell befrielsekraft i den personliga frigörelsen. Att pervomamman i tankeexperimentet förmodligen har större möjligheter att ändra sina villkor och bestämma sitt liv än den som håller på sig tills efter revolutionen.” http://lotidningenkultur.wordpress.com/2010/01/15/identitet-och-klasskamp/
alltså: förtryck är förtryck, disciplin är disciplin. Och frigörelse är frigörelse. Ingen tjänar på att måla upp en falsk motsättning eller konflikt mellan olika förtryckta grupper. Tvärtom kan vi stärka varandra och alla kamper inklusive klasskampen genom att vara solidariska med andras behov.
Missade ditt svar Fredrik
Klasspolitik kan vara identitetspolitik men klassamhället är det inte. Det pågår klasskamp och faktisk exploatering av arbete oavsett vad vi tycker om det eller hur vi väljer att beskriva det.
”…förtryck är förtryck, disciplin är disciplin…” De där sloganen är så innehållslösa att det är svårt att svara på. I den mån de betyder något är de dessutom fel. Av praktiska och strategiska skäl bör man se skillnaderna mellan olika ”förtryck” försöka rangordna deras betydelse och vad / eller om det går att göra något åt.
Fildelning är jättespännande men tills det betalar hyran kommer det inte direkt leda till någon förändring – i sig.
Problemet med intersektionalismen om man ska ta den på allvar är att den anser analysen i sig vara syftet. Den typen av idealism har inget slut. Det finns ett förtryck och upplevelse av förtryck för var individ som det finns en akademiker villig att skriva en bok om och koppla ihop med andra akademikers analyser av andra grupper. Det spelar ingen roll hur radikala de säger sig vara – det är en kraftig liberal slagsida på den typen av analys, vägen ut blir olika typer av terapi.
Som den öppna dörr som du sparkade in igen; ”…alla förtryck försvinner tillsammans med kapitalismen? Absolut inte!” Särskilt inte för de som får sina tillgångar exproprierade.
Det går att tänka sig en kapitalism där kvinnor får rösta, där barnaga är förbjudet, där bögar kan vara öppna i politiken, där homosexuella får vara präster osv.
Däremot kan Kapitalismen inte fungera utan klassamhället.
jag missade ditt svar också..
”Klasspolitik kan vara identitetspolitik men klassamhället är det inte. Det pågår klasskamp och faktisk exploatering av arbete oavsett vad vi tycker om det eller hur vi väljer att beskriva det.”
Är inte helt på vad du menar. Även sexism, rasism osv är någonting som faktiskt pågår. Liberaler förklarar bort orättvisan i kapitalismen med att hårt arbete=lön och makt. Rasister och sexister förklarar bort dessa ojämlikheter med att raser och kön existerar. Vi som inte håller med om det måste välja hur vi ska bekämpa systemen, där är identitetspolitik en metod.
Visst måste man föra strategiska diskussioner. Verkligen! Marxistiska fundamentalister som tycker att sexism osv är oviktigt är dock oftast ointresserade just av att diskutera strategi. De har ju kommit fram till att kapitalismen är orsaken till alla problem och att det enda som kan lösa situationen är den mytiska Revolutionen. Alla små förbättringar möts med ”tills det betalar hyran kommer det inte direkt leda till någon förändring” *
Min poäng är att fildelning (t.ex.) faktiskt betalar några procent av hyran. Precis som t.ex. plankning. Och precis som minskad sexism eller rasism eller vad det nu kan vara minskar det totala förtrycket mot människor.
Alla som upplever att klasskampen är eftersatt (jag håller med!) borde lägga ner gnället mot de som pysslar med andra saker och istället vänta på att tillfälle uppenbarar sig att visa vägen framåt.
* jag menar inte att du är marxistisk fundamentalist, men resonemanget passar in.
Nu var vi här igen
Jag förstår hur du menar och du har fel.
”Liberala / identitära fundamentalister som tycker att fördelningspolitik och materiella förhållanden är oviktigt är ointresserade av att diskutera just strategi. De har ju kommit fram till att FÖRTRYCK är orsaken till alla problem och det enda som kan lösa situationen är FÖRTRYCKSANALYS av FÖRTRYCKSAMVERKAN. Alla små förbättringar möts med att det inte kommer att upplösa alla FÖRTRYCK” *
samt att de som deltar i en rörelse kritiseras för att de inte fullständigt gjort upp med sin inre FÖRTRYCKARE enligt den senaste HBTQ-normen från DN-kultur och därmed på ett andligt och ideologiskt plan stödjer FÖRTRYCK(!) vilket gör att identitären/intersektionalisten måste skriva minst en avhandling till.
Jag upplever inte att klasskampen är eftersatt – jag upplever att du hör till ett annat politiskt läger och att fortsatt diskussion är meningslös. Det är lite som när man ska förklara för andra liberaler att människor inte är lika mycket värda men att de – borde – vara det. Det går inte fram eftersom det är sån skillnad i grundsyn.
* jag menar att du är liberal och att resonemanget passar in
1. Jag håller med dig om att det du beskriver är ett problem.
2. Jag anser inte att det är mig du beskriver, och jag tar ogärna på mig ansvaret för någon annans politik.
3. Det känns som de dreadlocksekter som du beskriver dog ut för ett antal år sen, med undantag för vissa naturreservat i malmötrakten och runt vissa folkhögskolor. Jag hatar dem också, men det känns överdrivet att lägga så mycket energi på att basha dem. Framför allt känns det överdrivet att läsa in deras närvaro bakom mina blogginlägg
4. Finns verkligen dessa personer som menar att ekonomiska faktorer är meningslösa men att intersektionalism is the shit? Isf är de verkligen liberala muppar. Jag hävdar dock att sexism, rasism osv är problem. Det tycker inte du? Eller vad menar du egentligen?
Till slut: definitionen på en liberal är – som du säger – en person som tror att alla människor är fria att göra vad de vill, att strukturer inte finns osv (bortsett från staten). Jag har svårt att tänka mig en politisk åsikt som jag är längre ifrån
Inlägget var riktat till Fredrik som svarade ovan.
Motsvarande ickeexisterande problematik är den som tjatas om till förbannelse: den ”traditionella” vänstern romantiserar arbetare, tror att de enbart är vita män som har rutig skjorta och jobbar inom industrin. Det finns ingen som hävdar det. Det är inget verkligt problem. Ändå tar du och många andra upp det i tid och otid.
Dreadlocksekterna är helt meningslösa att prata om. Däremot säger sig tex miljöpartiet ha ett intersektionellt perspektiv isf ett ekonomiskt. Det är det som är problemet med idealistiska begrepp – de kan kapas av vem som helst.
Rasism, sexism, trafficking, pedofili = jättekast. Hittar du någon som är för? Det är lätt att begreppen blir en god fiende, speciellt med olika klichéer om gruppers rätt att definiera sitt eget förtryck mfl. Klart att grupper av alla de slag inte kan hindras att fundera ut vad som fattas dem. Problemet är när det anses som förtryckande att påpeka att de kan ha fel.
ursäkta snurret: jag och fredrik är samma person. skillnaden är att när jag är inloggad så skrivs namnet in automatiskt som ”tusenpekpinnar”
risk för sammanblandning med diskussionen kring arena-artikeln (från 17 mars för de som läser det här senare), men:
Vet inte om jag riktigt har hävdat det där med skjortor så hårt.. Det största problemet är att arbetare – män med skjorta, kvinnor med t-shirt, whatever – inte har något att vinna på att man bara jobbar identitetspolitiskt för högre lön och ”lika värde” på nåt abstrakt (idealistiskt!) sätt där man ska tänka sig att man ska vara stolt fast man fortfarande sliter ut kroppen och har noll inflytande på jobbet osv. Därför är det värt att fundera på hur vi ska kunna avskaffa hela jävla kapitalismen.
Miljöpartiet är idioter. Poängen är väl att man inte måste vara antingen antikapitalist eller gilla intersektionalitet.
”Däremot säger sig tex nordkorea ha ett marxistiskt perspektiv isf ett borgerligt. Det är det som är problemet med marxistiska begrepp – de kan kapas av vem som helst.” eller inte… vi måste nog försöka komma bort från det svart-vita i snacket om liberaler och materialister och allt vad det är…
Ok då hajar jag. Trodde det var två jag snackade med. Hursom – du förstår min motironi. Du kom dragande med Marxistiska fundamentalister jag bollade tillbaka.
Du säger emot dig själv eller vad menar du med att ”bara” jobba identitetspolitiskt för högre lön. Tycker du eller tycker du inte att man kan använda små förbättringar inom det här samhället?
Fokuset på identitet är ett tecken på individualiseringen av hela samhället. Problemet är – som du skriver på annat ställe; identiteter är inget permanent.
Miljöpartiet må vara idioter – men att ta till Kim il är kommunistdiskussionens motsvarighet till Goodwins lag. I diskussion mot marxism ökar chansen att någon ska göra en referens till Nordkorea exponentiellt med varje inlägg. Min poäng är att Wetterstrand garanterat läst Los Reyes och håller med. Och så är dt med den typen av begrepp, det är en ständig kamp om innehåll och tolkning. Det menar jag är idealism i någon mån – inte nödvändigtvis dåligt.
Det borgerliga politiker aldrig kan göra till sin fråga är uppror mot arbetsdelningen.
Btw, jag saknar verkligen liberaler.