Commonwealth – den korta versionen
Läste ut Michael Hardt och Antonio Negris Commonwealth här för ett tag sen. Det korta omdömet är: riktigt jävla bra. Helt klart bäst i trilogin. Rik för att den innehåller mängder av spretande perspektiv och infallsvinklar, som författarna ändå lyckas sammanföra till någon som snuddar vid ett handlingsprogram (även om dom – tack och lov? – ändå håller sig kvar på en hyggligt poetisk/filosofisk nivå).
Har försökt få ihop nån sorts sammanfattning, som bara växt och blivit mer och mer obegriplig. Därför ger jag upp försöken (iammany hör till dom som lyckats riktigt bra) och kommer nog istället att posta en hel del inlägg som fokuserar på olika delar av boken (bland annat i samband med att jag skriver b-uppsats där commonwealth ingår nu dom närmaste månaderna).
Istället, nån sorts extremsimpel sammanfattning av ett av dom viktigaste resonemangen i boken. Vägen till kommunism! 
1. Det immateriella arbetet tar en stor del av den totala arbetstiden
Egentligen ett självklart påstående: framför allt i väst utgörs en allt större del av den samhälleliga totalarbetstiden av kunskapsproduktion, kultur, olika typer av tjänster, design, ”innovation” – kort sagt allt det som inte är rent fysisk produktion och förflyttning av produkterna i fabriker, lager och likande. Vi lägger helt enkelt allt mindre tid på produktion av ren biologisk överlevnad och mer tid på produktion av ”kultur” i ordets allra bredaste bemärkelse. Kapitalet kontrollerar fortfarande vår arbetstid, men en viktig skillnad är att vi idag bär en stor del av produktionsmedlen inuti våra huvuden och kroppar. Vi är inte längre beroende av kapitalets fabriker för att kunna producera bruksvärden, utan skapar dessa värden i relativt fria samarbeten – som kapitalet försöker kontrollera och slå mynt av på olika sätt.
2. Kapitalismen är inte ett allomfattande system
H&N gör upp med motsättningen revolution/reform. Målet kan naturligtvis inte vara att endast reformera bort kapitalismens värsta hemskheter, så som socialdemokratin försökt göra. Men alternativet till reform är inte nödvändigtvis en snabb och total revolution. Kapitalismen har en utsida och det är möjligt att börja utvidga den här och nu, steg för steg . Det är inte en fullständigt ”fri” utsida, obefläckad av kapitalistiska relationer, men den är en inneboende möjlighet som vi kan låta växa starkare och starkare.
3. Exodus! Let’s go!
Följden av att en stor del av produktionsmedlen finns inuti oss som arbetar eller i immateriella former (program, information..) är att kapitalets kontroll över produktionen (och konsumtionen) ser väldigt annorlunda ut. Vi skulle kunna lämna jobbet och fortsätta produktionen i dom gemensamma nätverken utan ett kontrollerande kapital. Detta görs i viss (och växande) utsträckning redan i dag: fri programvara (linux, firefox, open office…), kunskapsprojekt (wikipedia…), kultur (musik, film, spel…). Detta kan ske gradvis och inom fler och fler sektorer. Förhoppningen är att dom fria alternativen till kapitalistiska produkter växer sig allt större och starkare tills dom tillslut slår ut sina kapitalistiska motsvarigheter. Ingen kan väl konkurrera med gratis?
4. Ok, men vad hände med fabriksarbetarna då?
Så den kulturproducerande medelklassens jobb svävar ut i nån sorts kommunistisk gemenskap, tillsammans med större delen av serviceyrkena? Men vad händer med dom som producerar maten vi äter, datorerna vi knattar på och kläderna vi bär? H&N förnekar inte att här blir exodus svårare. I dessa yrken krävs fortfarande i många fall en direkt konfrontation med arbetsköparna och ett övertagande av produktionsmedlen. Poängen är att detta övertagande blir så mycket enklare och mer sannolikt när den samhälleligt nödvändiga arbetstiden för överlevnad sjunkit till någon timme och kapitalets makt försvagats på övriga områden. När vi kommit så här långt är kapitalismen i kris både moraliskt och ekonomiskt/materiellt för länge sedan. H&N har så att säga tagit in Marx lag om profitkvotens fallande tendens på banan igen.
Håll utkik efter taggen commonwealth dom närmaste veckorna. Och kommentera gärna!
Vilka verk utgör de andra delarna av trilogin?
imperiet och multituden. kan rekommendera multituden också. imperiet kan man nog hoppa över
Är de lättare än imperiet? Jag, öh, fattade ingenting av den.
jag läste multituden på engelska typ 2004, tyckte den var helt ok. Läste imperiet på svenska efter det, jäkligt jobbigt språk. Commonwealth nu var mestadels väldigt tydlig tycker jag. Tror de har jobbat med språket rätt mkt för att det ska vara begripligt. Sen har jag hört att de är lättare att läsa på engelska än svenska för att översättningarna är så akademiska och stela.
sprang på en diskussion hos fredrik edin (alla heter fredrik…). Där konstateras just att imperiet är lättare på engelska än på svenska. Och:
”Jag hoppar dessutom alltid över begrepp som inte säger mig något. Är de helt obegripliga, saknar det koppling till min vardag, krånglar de till saker i onödan, kan jag lika gärna vara utan. Hoppar också över vissa kapitel av samma skäl. Läser man en bok som Imperiet och tycker allt är bra, relevant och glasklart har man allvarliga problem.”
http://fredrikedin.wordpress.com/2009/08/13/noll-timmars-studiecirkel/
Jag tyckte personligen att Commonwealth var ett riktigt lyft jämfört med bottennappet Multituden. H&N ställer alla de riktiga och intressanta frågorna (om dagens tekniska och politiska klassammansättning, hur en övergångsfas skulle se etc.) men kommer hela tiden med felaktiga svar. Varför det då undrar nån – jo, de baserar all sin politik på det biopolitiska arbetet som i sig har en inneboende kommunism som Imperiet bara parasiterar på. Alltså, att när allt blivit arbete (om allt är arbete finns då egentligen något som kan kallas arbete?) och man helt frångår den autonomistiska traditionen med kritiken mot arbetet (även om de i Commonwealth gör några svaga antydningar åt andra hållet) som både form och innehåll. H&N menar ju som bekant att vi är självgående, att kapitalet obegripligt. På alla jobb som jag har haft är det inte enbart chefen som är problemet, utan arbetsdelningen, själva arbetsuppgifterna, arbetet i sig som är helt åt helvete. Sen kan det röra sig om hur immateriella jobb som helst (t.ex. som fundraiser där ens produktion ingalunda är omätbar utan den mäts i antalet sålda medlemskap och genom kundfeedback) – det är fortfarande skit och i min mening ännu värre då man måste prostituera sin själ och inte bara kan sitta av tid.
Jag satt hela tiden när jag läste Commonwealth och hoppades på andra svar när de var inne på så många intressanta spår men de faller hela tiden tillbaka på sina teorier om det biopolitiska arbetet som i mina ögon är felaktiga. Allt arbete är inte produktivt – all aktivitet i samhället är visserligen kopplat till arbete men kan delas upp i produktivt och reproduktivt (en gräns som visserligen inte är knivskarp). Jag menar, om lärarna skulle gå ut i strejk skulle ju kommunen spara pengar, inte förlora något. Varför? Jo, för att de inte skapar värde.
Vad tycker du om de här invändningarna/frågorna?
Hej, kul att ni kommenterar så mkt! Har några upptagna dagar men ska försöka svara någorlunda.
Dels, utan att ha boken framför mig när jag skriver det, så säger de väl inte att arbete sker överallt, utan att värde skapas överallt, vilket är en viss skillnad. Alltså: självklart innebär arbete en mkt konkret maktrelation mellan kapital och arbete/arbetare, som har en fysisk plats (fabriksgolvet osv) osv. Men det h&n säger är väl snarare att värde skapas överallt, och att kapitalets roll allt mer går från att enbart kontrollera arbete till att även ”beslagta/inhägna” sådant som skapats utanför arbetet och sälja det som varor. Det vill säga: värde skapas i sig inte utanför kapitalismen, men kapitalismen omvandlar bruksvärden som skapats utanför kapitalrelationen till kapitalistisk värde genom att inhägna det och sälja det. H&N har ju lite olika tankar om hur det går till. En är ju ränta, en sorts passiv kapitalism, ett annat att lägga allt mer krut på marknadsföring som går ut på att associera sig med kulturella uttryck och på så viss inhägna deras bruksvärde, ”klistra fast det” i varan och på så vis öka varornas värde.
Jag har inte upplevt att h&n menar att kapitalet är ”obegripligt” och arbetarklassen 100 % självgående. Snarare tänker jag att de menar att när så mycket värde skapas inte i verksamheter som kräver gigantiska uppsättningar fysiska produktionsmedel (fabriker osv) utan genom enbart ”enkla” medel såsom våra egna kroppar och hjärnor (inklusive sånt råallienerande arbete som du själv nämner – jag jobbade själv som fundraiser när det började dyka upp för en 6-7 år sen, och det är ju sinnessjukt). Allltså: det är svårt att göra en exodus och ta med sig fabriken, men det är lite lättare att göra en exodus när det som behövs är det du har i huvudet, händerna och datorn. Därmed inte sagt att vi inte behöver materiell produktion, men det är ändå fakta att den rena matproduktionen och industriella produktionen minskar rejält, inte bara i väst utan även i exempelvis Kina, som effektiviserar denna sektor lika fort som de växer.
Jag är ju med och startar upp ett nätverk som jobbar på att boosta mycket konkreta uttryck av exodus: http://www.skapaallmanningar.se Kolla gärna in det om ni inte sett det och kom med synpunkter eller bidrag (om ni gillar’t), det är välkommet!
Sist: det där med produktivt/improduktivt arbete. Jag tror inte att det är jättebra begrepp, även om jag delvis håller med. Jag skulle vilja säga som så att visst, vi kanske kan enas om att även om alla behov och begär är sociala konstruktioner (vilket marx ju håller med om
så är vissa saker lite mer grundläggande, som mat, tak över huvudet, kläder, grundläggande vård osv. Dessa var i princip allt som hanns med förr i tiden, men när de effektiviseras och vi får tid med annat så läggs allt mer av den samhälleliga arbetstiden på sånt som kanske kan ses som ”onödigt” – även om det är mkt bra grejer! Undervisning är ju ett exempel. Men det betyder ju inte att undervisning inte är bra – tack vare forskning osv så hittar vi sätt att effektivisera produktionen – och skapa produktion av även ”grundläggande” nödvändigheter.
Äh, shit vad snurrig jag är. Är ni med mig eller?
Jag håller på att läsa om Commonwealth så jag återkommer med kommentarer men innan dess vill jag bara citera nån som uttrycker min skepsis över Hardt och Negris syn på det biopolitiska arbetet på ett bättre sätt än jag själv. Jag lämnar därför över ordet till Nicholas Thoburn (från hans superbra bok Deleuze, Marx and politics:
We can see now how Negri at once continues, and radically departs from, operaismo’s project. Panzieri and Tronti removed the possibility of thinking the relative autonomy of technical, social, or political spheres, and instead described a universal plane of capitalized production throughout the social factory. Negri continues operaismo’s concern with a universal plane of production, and is not shy of showing his disdain for the neo-Gramscian thesis of the relative autonomy of the socio-political (cf. Hardt and Negri 2000: 451). At the same time, however, the essence of the social factory thesis ”” the immanence of capital to all social relations ”” seems to vanish, as Negri both reintroduces the orthodox separation between forces and relations of production which Panzieri had been so keen to undermine, and begins to produce a strange inversion of the neo-Gramscian thesis whereby it is the realm of production which becomes autonomous. Thus, though Negri oscillates between seeing the communist multitude in forms of work and in forms of resistance, essentially the resistance becomes nor. so much a refusal of work (for ”work” has in a sense been overcome), but an affirmation of the collective embodiment of immaterial and affective labour: ”In effect, by working, the multitude produces itself as singularity” (Hardt and Negri 2000: 395; emphasis added).40 At his extremes Negri (1989: 79) even favours labour-market deregulation (as if ”deregulation” was not always a process of intricate regulation) to enable the development of this potential, and turns away from the refusal of work in a variant of the old council communist theme of ”self-management” (cf. Hardt 1994: 227), as a ”reappropriation of the social essence of production … to ensure an ever-richer reproduction of accumulated immaterial labor” (Negri 1996: 221).
Ang. att proletariatet är självgående och produktivt i sig själv utan förmedlingar och struktureringar från kapitalets sida skriver Thoburn:
Opening the terrain for the politics of the multitude, Negri argues that this ”interchange of activities” tends to autonomous self-organization where ”cooperation is posed prior to the capitalist machine, as a condition independent of industry’, such that ”the entrepreneurial power of productive labor is henceforth completely in the hands of the post-Fordist proletariat’, and ”The socialized worker is a kind of actualization of communism, its developed condition. The boss, by contrast, is no longer even a necessary condition for capitalism” (Negri 1992: 78; 1996: 216; 1989: 81; cf. also Hardt and Negri 2000: 294
Nu har vi lagt till Tusen pekpinnar i länklistan och även Skapa allmänningar. Just so you know! =)