Fågel-perspektiv

[resultat av serious party afterglow:]

Linköping är en tragisk stad på många sätt. De som växt upp här kan ofta försvara den, slentrianmässigt, för att slippa erkänna att Norrköping skulle vara en trevligare plats. Faktum kvarstår: jag vet inte om jag har träffat någon inflyttad som tycker att Linköping över huvud taget är värd marken den är byggd på. Det är en snobbig stad, en inavlad stad, en överklasstad, en bonnig stad, en sjukt dyr stad (hyror och mat i klass med sthlms innerstad), en holier-than-thou-stad, staden med en av sveriges lägsta kommunalskatter, en inskränkt stad, en stad där alla vill vara som i sthlm, en stad med sveriges fulaste arkitektur, en stad helt utan kultur, en stad där h&m och åhlens påminner om sovjet och finbutikerna tar 1200 kr för en t-shirt ”från sthlm”, en stad som har tre delikatessbutiker inom 200 m radie och ytterligare ett antal strax utanför, en stad där ”liv” är lika med studenter i slentrianoveraller som dricker lättöl och sjunger kungssången. Det är en död stad.

Men det finns liv.

Varje vår börjar måsar skria över centrum. Det är lika förvånande varje gång, eftersom det är långt till vattnet. De svävar över staden, tillsammans med stora svärmar av andra arter, som tillsammans nästan verkar hota att övermanna och överrösta de dånande Jas-planen från stadens krigsindustri. Snart kläcks måsungarna, och halvt fullvuxna invaderar de Linköpings centrum, springande runt på gatorna, halvt oförmögna att flyga men med ett löfte och en varning om att de kommer att ta över.

Fåglarna är överallt. I studentförorten Ryd finns ett par änder som ofta håller till i centrum och som är i princip helt tama. På lagret där jag jobbar bor en koltrast som ses springa mellan pallarna. Ibland kan den följa efter en när man jobbar, den sitter uppe i stallaget och följer en med blicken. De anställda har börjat mata den, bakom en skiljevägg intill vår matplats har en mini-matplats med fågelbad ordnats, och vi turas om att lägga ut bröd, nötter och liknande till den.

Staden Linköping gör förstås vad den kan för att utrota denna slumrande potential. De flesta städer har åtminstone någon plats där elektroniska fågelskrämmor används, men ingen annanstans har de ett så fruktansvärt ljud av mekanisk död som här. Det finns ingen tvekan om att fågelskrämmorna besvärar befolkningen mer än de bortskrämda kajorna skulle ha gjort. Men staden vill förstås inte ha fågelbajs på sin nybyggda turistbyrå.

Fågelperspektiv I: The bird is the word!

Något som kan vara mind-blowing är hur trender fungerar. Efter att Peter ni ett avsnitt av family guy blir besatt i låten Surfin bird med The trashmen så har klipp från avsnittet och låten i allmänhet blivit en typisk internet-mem. Konstigt nog har jag och flera av mina kompisar lyckats missa detta – och parallellt med resten av världen gått in i en besatthet av låten som den perfekta festlåt det är Tankesmittor works in mysterious ways.

Fågelperspektiv II: Myten om individen

Not everyone has heard that Surfin bird egentligen är en kombination – i princip rakt av – av två andra låtar av ett annat band: Papa Oom Mow Mow och Bird is the word av The Rivingtons. Sett utifrån en liberal individsyn har The trashmen i princip inte skapat en ton eller textrad själva. Ändå är det deras version som spritts över jorden i flera decennier. Uppenbarligen var det något hos The Trashmen som skapade en reaktion med originalmaterialet hos The Rivingtons. En reaktion som kunde sprida sig till publiken, till mängder av andra band, genom musikhistorien, in i ett avsnitt av family guy och hela vägen in i den här texten.

Fågelperspektiv III: Hitchcocks Fåglarna

Vissa filmklassiker förtjänar verkligen sin plats som just klassiker. Fåglarna är en grymt bra skräckfilm, som perfekt spelar på alla de teman som framförallt zombiegenren annars använt sig av. Filmen inleds med att överklasskvinnan Melanie Daniels går in i en djuraffär för att köpa en fågel, en attiralj hon ska ha för sitt eget nöjes skull. Följande dialog följer när en okänd man kommer in i butiken och Melanie låtsas arbeta där:

- How does that make you feel?

- How does what make me feel?

- Having all these poor innocent creatures locked up like this?

- (skrattar) Well we can’t have them flying all around the shop now can we?

- (skrattar) No, I suppose not.

De flesta vet, eller kan gissa, att resten av filmen visar människorna hur fel de haft när de trott att de kunnat betrakta fåglarna som korkade bakgrundsfigurer, oförmögna att slå sig samman mot sina förtryckare.

Linköping och gråa borgare överallt – darra! Everybody’s heard:

Fågelperspektiv IV: Svärmen

”En svärm är kollektiv, men inte likriktad. Svärmen uppstår bara genom att enskildas handlingar inuti en heterogen mångfald sammanfaller med varandra. För att ge svärmen en kollektiv handlingskraft gäller det att, precis som myrorna, skapa och förstärka ett ”doftspår”. I den destruktiva betydelsen handlar det om att hitta konflikter som är gemensamma för en stor del av det heterogena myllret och attackera dessa med metoder som är lätta att kopiera för andra individer och grupper av individer. I en konstruktiv betydelse att skapa fickor i kapitalismen som fyller ett konkret behov och som – återigen – kan förstärkas genom att de många enkelt kan delta.

En svärm bestående av oberoende aktörer attackerar sin fiende och försvinner sen, smälter in i miljön. Svärmen är okontrollerbar – alla försök att styra den kommer att upplösa den eller missa helt, och alla attacker mot den är lika meningslösa och omöjliga som pistolkulor mot en ilsken bisvärm. En svärm har inga medlemskort, inga ledare, inga policydokument eller partiprogram. Det enda sättet att vara med är att vara med och det enda sättet att påverka inriktningen är genom egna handlingar.” i♥begrepp:svärmen

Fågelperspektiv V: The inevitable

På fest igår, där Surfin bird-varianter med jämna mellanrum avbröts av Roy Andersson-filmklipp (finkulturell humor?). Plötsligt överraskas vi av bakgrundsmusiken till en av de bästa politiska reklamfilmer som gjorts (även om man önskade att se något annat än sap som slutbudskap…).

Mrs. Bundy i Fåglarna får avsluta:

I have never known birds of different species to flock together. The very concept is unimaginable. Why, if that happened, we wouldn’t stand a chance! How could we possibly hope to fight them? ”