Gemensamt – att outsourca till allmänningarna
Om det existerar kommunistiska samarbeten mitt ibland oss, och om företagen insett att de kan effektivisera genom att outsourca delar av sin produktion till denna ”kommunism” – vad får det för konsekvenser? Ligger det till grund för ett frihetligt kommunistiskt projekt för kortad arbetsdag?
Det här är en av de intressantaste frågorna som jag tar med mig från den B-uppsats/projektarbete/rapport som jag skrivit tillsammans med en klasskamrat. Klicka här eller på omslaget ovan för att ladda hem som pdf.
Sammanfattning av uppsatsen:
Produktionskostnaderna för en rad olika varor sjunker i snabb takt. Resultatet blir att en allt mindre del av befolkningen arbetar med direkt materiell produktion. Det talas om tjänstesamhälle och kunskapsekonomi. Samtidigt har nya, friare samarbetsformer och produktionsmetoder dykt upp i utkanten av den formella ekonomin – främst på men inte begränsat till internet. Många av våra fritidssysslor går att i viss mån betrakta som produktion, till exempel när vi tittar på och skapar Youtube-filmer, bidrar till Wikipedia, bloggar, programmerar open source-programvara, utnyttjar kommunikationsmedel som Facebook och så vidare.
Vi har sett att det finns likheter mellan hur å ena sidan den företagsinriktade managementlitteraturen och å andra sidan den autonoma marxismen beskriver denna utveckling. I arbetet ställs Free av Chris Anderson och Wikinomics av Don Tapscott & Anthony D. Williams i relation till några av de centrala teorierna i Commonwealth av Michael Hardt och Antonio Negri. Avsikten och syftet i arbetet är att utröna i vilken mån dessa verklighetsbeskrivningar från traditionellt åtskilda läger har liknande tolkningar av den samtida ekonomiska utvecklingen, i vilken mån de är förenliga med varandra men även var det uppstår konflikter.
I arbetets diskussion och slutats visar vi att de olika perspektiven är ense om hur ekonomin utvecklats. Managementlitteraturen undersöker metoder för att tjäna pengar på de fria produktionsformerna. Genom detta förordar de en typ av produktionseffektivisering som kan skynda på utvecklingen snarare än bromsa den. De olika perspektiven har olika fokus och motiv, men det betyder alltså inte att de inte kan dra åt samma håll. Fria samarbeten – det som i arbetet kallas allmänningar – behöver inte nödvändigtvis korrumperas för att någon tjänar pengar på dem. Det betyder dock inte att det inte finns konfliktytor i denna utvecklings framtid. Den kanske största frågan är hur vinsterna från effektiviseringarna fördelas.
Alla typer av kommentarer är jättevälkomna!
Trackbackar
- Vänsterpartiets valprogram för Heby – Klimatsäkra jobben « Lukas Löfling
- En jättebrand kring alla land… « Dom ljuger
- Magnus Betnér driver med Muf på Muf-läger « Lukas Löfling
- Gorz och arbetssamhället « Tusen pekpinnar
- Arbetssamhället 1: Demokrati eller…? « Tusen pekpinnar
- Arbetslöshet eller arbetstidsförkorting? « Tusen pekpinnar
- Varför vi inte har råd att arbeta « Tusen pekpinnar
Intressant/kul/bra – drar ner och skriver ut!
altemark: roligt! ibland är det bra att du har koll på mig!
Är det verkligen sant att allt färre jobbar med direkt materiell produktion? I väst är det självklart så. Men globalt? Jag har läst nånstans att industriproduktionen globalt aldrig har varit större än nu, och det låter ju rimligt. Vi konsumerar ju mer än någonsin i väst och dessa prylar görs inte av kontorsarbetare på Astra Zeneca direkt. Detta är kanske inte vad din uppsats handlar om förstås, men jag får en känsla av att vår ”kunskapsekonomi” bara kan finnas så länge tredje världens arbetare är kuvade.
esoss: bra invänding. Jag tror att sanningen ligger mitt emellan: att procentuellt kanske lika många eller nästan lika många av hela jordens befolkning sysselsätts med materiell produktion, men att förutsättningarna samtidigt finns för att automatisera denna produktion betydligt mer vilket inte sker globalt lika fort som det borde på grund av låga löner.
Sen så är det kanske inte hela poängen heller – det vore intressant att fundera på hur man kan tänka kring den här typen av samarbeten även kring mer ”materiell produktion” och tjänster som inte är ren information. Åter till det!
jag har ju tjatat om det här i kommentarsfältet förut men förutsättningen för automatisering är fortfarande tillgång på snabb och billig energi. automatisering innebär inte att arbetet blir mindre krävande, det blir bara mindre krävande för människor och drivs istället av annat, t ex en fors eller olja. ofta innebär det också att produktionsskalan måste öka (tänk ford). automatisering av materiell produktion kräver alltså fortsatt konsumtionsökning vilket också innebär fortsatta transporter och så vidare. Allt beroende av snabb och billig energi. om automatiseringen inte skett nu, när energikostnaden och energimecket är jämförelsevis extremt lågt kommer det nog knappast ske i framtiden.
Det är inte så att alternativa bränslen inte utvecklas och kommer att fortsätta utvecklas, men möjligheten att i realtid ersätta årmiljoner av ackumulerad solenergi är så jävla liten.
dessutom handlar det ju inte bara om produkten, materiell eller immateriell, utan också om hur den produceras. du hoppas på att det fria skapandet, som (hävdar t ex du) karaktäriserar den immateriella produtkionen, ska sprida sig. i kapitalet.se pekar ju mikael nyberg på motsatsen. Mcdonalds och telefonsupport organiseras som en (materiell) industri.
sorry att jag jämt är så skeptisk. jag är bara rädd att du hoppas på mer än vad som finns att hämta. men jag har ju inte läst commonwealth, hardt formulerade några intressanta frågeställningar i köpenhamn utan att så mycket som påbörja ett svar.
men jag håller ju lätt med dig om konfliktytorna. när vi i sverige nu till så pass stor del är en immateriell ekonomi så borde vi ju ha jävligt mycket mer fritid. istället hetsar arbetarrörelsens förste quisling om att jobba längre, i kör med den historiska fienden. nån spekulerade kring om ett tydligt bevis på att värdeläran stämmer är att dom aldrig ger oss ledigt. så lätt att din kommunistiska heder håller för arbetstidsprojektet!!!
jens: såklart har du en poäng i problematiken där. Ett mindre ifrågasättanden innan jag börjar med utvecklingsoptimismen bara: exakt hur effektiva maskiner vi klarar av att tillverka återstår att se, och människor drivs ju också ytterst av solenergi så det behöver inte nödvändigtvis vara en gigantisk förlust att låta maskiner göra grejer åt oss. Men det är lite sci-fi kanske
Utvecklingsoptimismen: Farsgubben min går ju gärna igång i energifrågor. När han kollat ett tag i uppsatsen så tog han upp exakt samma fråga som du. Han menar ju dock att det ordnar sig, förutsatt att vi inte får ett totalt peak oil/växthuseffektshaveri innan fusionskraften är klar. Jag är inte så insatt i det där, men wikipedia håller med honom om att det kommer dröja drygt trettio år, om det inte går allt för mycket fel på vägen. Lite googling hittar också en dn-artikel där amerikanska forskare påstår att de kommer vara klara betydligt tidigare, men de överdriver antagligen.
Poängen är iaf att man inte ska förutsätta att all energi kommer från solen och inte heller att vi måste toksänka vår energiförbrukning ens innan vi fixat fusion eller motsvarande. Nu är jag ju ingen CCS-förespråkare (carbon capture and storage) så, men det behöver ju inte vara det sämsta alternativet i väntan på fusionskraft. Jag vill hursom vända mig lite mot din tanke att vi måste fånga solkraft i realtid, den andas lite (ofrivllig säkert) solgudadyrkan.
Att immateriell produktion organiseras som materiell är ju precis det vi måste organisera oss och göra motstånd mot. finns ingen motsättning där, precis tvärt om.
Jag har inte som mål att driva nån sorts utopisk ”lösning” här – denna uppsats t.ex. fokuserar ju på en liten del av ekonomin och hur denna del av ekonomin kan bidra till en kommuniserande process. Även om den delen av informationsekonomin som går att producera på det här sättet skulle bli totalt ”kommunistisk” så har vi ju fortfarande en massa annat över. Förhoppningen är väl att vi här kan lära oss av denna kommunistiska produktion även inom andra sektorer. I Wikinomics så tar de ju t.ex. upp exemplet wiki-producerade motorcyklar, det vill säga standardiserade delmoment i asiatiska motorcyklar (glömt vad koncernen heter) som gör att varje enskild producent kan göra olika varianter och slutverkstaden kan sätta ihop ett stort antal unika modeller av ett begränsat antal grund”bitar”. den typen av blandning av standarisering och mångfald kan nog vara en del att hoppas på inför mer material-, arbetskrafts-, och ”innovations”effektiv produktion i framtiden.
Slutligen dårå: Ja, jag tror att (1) det går att tuffa på med ganska hög energiförbrukning – även om vi fortfarande måste minska konsumtionen på många sätt för att (2) kunna lyfta fattigare delar av jorden till västvärldens nivå, vilket inte behöver betyda att vi jobbar mer. Vi behöver inte färre maskiner som tillverkar våra kläder och elektronikvaror, däremot är det orimligt att varje hushåll ska ha 1-2 bilar, egen tvättmaskin, 50″ lcd-tv osv osv. En stor del av fattigare svenskar lever dock med hyggligt rimlig levnadsstandard, så så jävla mkt sänkning tror jag inte vi behöver göra. För låginkomsttagare skulle det ju tvärt om vara en höjd standard att få grym kollektivtrafik, tåg och bättre kollektiva tvättstugor t.ex.
Fortsätt gärna diskussionen!
Angående energin så är ju inte jag heller ingenjör. men något säger mig att om fusionskraft var ett så säkert kort som några hävdar, va fan gör då USA i irak, varför förstör kanada sitt eget land i jakt på den sjukt kostsamma oljesanden, varför börjar man prata om det totala oxymoronet grönt kol? angående CSS så är jag väl (återigen) inte så mycket motståndare som skeptiker. den bilden jag fått är att det är mycket snack men lite teknik som det stödjer sig på. nåt försök i usa att fånga upp CO2 var så kostsam att det innebar nettoutsläpp, alltså processen skapade mer CO2 utsläpp än man fångade in.
Erik Berg har skrivit en sjukt spännande artikel som jag funderar på att ha som c uppsatsinspiration: http://approximationer.blogspot.com/2010/03/om-karnkraften-ar-svaret-hur-lod.html. Vad innebär kärnkraft på ett samhälleligt plan? jag tror att fusionskraft drar åt samma håll. koncentrerad energiproduktion = koncentrerad makt. man ska komma ihåg att den tekniska utvecklingen som kommit de senaste 200 åren med största sannolikhet inte hade kommit i nåt annat samhällssystem. och den har gjort det inte som johan norberg hävdar till allas välfärd utan för att den drivs av kapitalackumulationen och konkurrensen. Fusionskraft bör väl ses i det ljuset. samma sak med våra behov av hög energikonsumtion. jag tror (på det där sättet som väver samman H&N-kommunism med gröna vågenhippies) varken det konstituerar det goda livet eller det kommunistiska livet, snarare tvärtom. man skulle kunna göra enorma energirationaliseringar, de är bara svåra att förena med varuformen. poängen med t ex klimatfrågan, förutom att typ tusen människor om dagen dör av dess effekter, är att den gör det möjligt att kritisera kapitalismen på ett nytt sätt. och den pekar på ett väldigt tydligt sätt mot extremt sympatiska lösningar nämligen kropotkinska självförsörjande mindre enheter. sen kan de gärna vara i städer, men ekologiskt, socialt och psykologiskt tror jag det är lösningen, way out utopia.
Ska vi lyfta alla till vår nivå måste man komma ihåg att en fortsatt stor utvinning kommer att behövas. utvinningsekonomier är svårt att kommunisera och har historiskt på en världsmarknad låsts och dragits nedåt.
Det intressanta är ju att du visat (t ex i filmen härom veckan) att kommunistiskt skapande är mycket effektivare och mer kreativt än lönearbete. Det både ger marx rätt och motsäger honom. jag är också inne på hur immateriellt fritt skapande är ett viktigt exempel att ta med sig till andra delar av ekonomin. i mitt liv typ kolonilotten, varje exempel på att produktion kan ske på andra villkor är ju exempel på att kapitalismen inte behövs, om än i det lilla. dessutom skapar det (g som i) gemenskap vilket är varje rörelses grogrund.
blev lite rörigt såhär innan frukost… kanske börjar vi närma oss varandra.
Jens: Är också med på att detta är ett av de största problemen med kärnkraft. Men det finns en stor skillnad mellan kärnkraft och fusionskraft, och det är att fusionskraft är ofarlig. Visst, den kräver fortfarande en centralisering av energiproduktionen, men inte samma rigorösa säkerhet och hemlighetsmakeri – det måste ju ändå vara möjligt att ha vissa stora kollektiva projekt med demokratisk grundstruktur? Med det sagt så håller jag ju med om att det är bättre att satsa på (1) förnybara energikällor och (2) energieffektivisering. Men om detta inte räcker så tycker jag absolut att en ren energikälla som fusionskraft är ett vettigt sätt att ”top-up” det som behövs.
sen måste jag protestera ljudligt – jag tror definitivt inte på självförsörjande små enheter! Utan kommunikation, blandning, mångfald och rörelse så kan vi lika gärna skrota människosläktet. Jag är övertygad om att kommunikation och rörlighet på global nivå inte bara behövs för ekonomiska och industriella framsteg, utan även för mänskliga och kulturella framsteg. Sömniga småstäder är inte bara sömniga, de är förtryckande. Däremot så tro jag absolut på ”affinitetens” betydelse som en fast punkt i denna rörliga värld, och jag har absolut inget emot t.ex. fler kollektiva boendeformer osv osv. Generellt kan man tycka att folk borde vara mindre rädda för varandra! Men det står inte i motsättning till storskalighet!
esoss: apropå graden av industriellt arbete så är jag hemma och hälsar på hos föräldrarna nu och diskuterar de här frågorna en del med dem. (pappan är ingenjör, medelklassigt jojo). Farn min tog då upp lokala industrin här utanför eskilstuna som exempel – där har produktiviteten höjt 100 gånger på drygt 30 år. Från 2000 anställda och x ton stål till 180 anställda och tiodubbling av mängden produccerat stål. Det är inget fantasifoster i några autonoma marxisters huvuden. Samma sak med gruvindustrin generellt – från att ha varit ett fruktansvärt tungt, farligt och arbetsintensivt arbete så sköts gruvorna i norrland till stor del som tv-spel idag. Det måste kallas för framsteg. Att det är ett problem att dessa framsteg pga kapitalismen sprids så långsamt eller att vi måste fixa grön el för att driva det hela är en annan sak, men det vore bisarrt att påstå att utvecklingen inte existerar.
jag måste bara ljudligt svara. jag har inte sagt nåt om sömniga småstäder utan kommunikation och mångfald. jag syftade snarare på befintliga städer men att ex 1: grönområden, innegårdar, tak etc görs nyttiga och att nyttjandet av dom blir aktivt så att varje kvarter, stad eller område minimerar sitt beroende av långväga import av livsmedel. ex 2: i största möjliga mån bygger system för decentraliserad förnyelsebar energi. jag tillhör dom som tror att bara genom att få kontroll över och närhet till sina livsbetingelser kan vi skapa ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle och bryta arbetets förfrämlingande. i t ex detroit börjar ju folk odla nu för att överleva, i dom bästa fall skapar detta affinitet och icke-kapitalistiskt utbyte.
sen är en rimlig invändning att det är jävligt mycket lättare att organisera mot något i det vardagliga (som arbetsplatsen) än för ett nytt samhälle, så länge inte nödvändigtheten öppnar för det. men argumenterar man för att svårare tider stärker kampen är man ute på djupt vatten (var står vi idag när den brunblåa sörjan väller över oss?). där har jag inte några bra svar, om än många funderingar.