Res mer
”Res och öppna egna kommunikationsvägar
Principen med Gemenskaperna är inte att motverka metropolen och dess rörlighet med lokal tröghet och förankring. Gemenskapernas expansiva rörlighet bör smygande ta över metropolens rörelse. Vi behöver inte förkasta möjligheterna till resor och kommunikation som den kommersiella infrastrukturen ger, vi måste bara känna till dess gränser. Vi måste vara försiktiga och inte ta några risker. Personliga besök är säkrare, lämnar inga spår och skapar mycket mer hållbara förbindelser än någon lista över kontakter på internet. Privilegiet många av oss har att kunna ”cirkulera fritt” från ena delen av kontinenten till den andra, och även i hela världen utan allt för mycket besvär, är inte en försumbar tillgång när det gäller kommunikation mellan delar av konspirationen. En av fördelarna med metropolen är att den låter amerikaner, greker, mexikaner och tyskar obemärkt mötas en tid i Paris och diskutera strategi.
Ständig rörelse mellan Gemenskaper som samarbetar är en av de saker som hindrar dem från att torka ut och från oundvikliga sammanbrott. Att välkomnas av kamrater och hålla jämna steg med deras utveckling, reflektera över sina erfarenheter och använda sig av tekniker de utvecklat gör mer gott för en Gemenskap än egna sterila undersökningar bakom stängda dörrar. Det skulle vara ett misstag att underskatta det som beslutsamt kan planeras under kvällar som används till att jämföra åsikter om det pågående kriget.”"
Därför: midsommar på en kolonilott i Rosengård, skatepark vid Turning Torso, bad, falafel…




I like…
resandet är intressant. kropparnas rörelse i staden, kapitalet, och på planeten
är alldeles för outforskat
Från gläntas framtidsencyklopedi, via Copyriot
Transportåldern.
Historisk epok (ca 1850—2020) som karakteriserades av en febril förflyttning av människor och varor. Epoken inleddes då olika tekniska framsteg — ångmaskinen, förbränningsmotorn, järnvägen osv — gjorde det möjligt att förflytta fysiska ting med avsevärt högre hastighet än tidigare. Efterhand förvandlades förflyttandet till ett självändamål, dolt under termer och företeelser som frihandel, semester, internationellt utbyte, globalisering mm. De mest monumentala uttrycken för denna mentalitet — travel for travel’s sake — anses ha varit resorna till månen och Mars under sent 1900-tal och strax före epokens kulmen 2020. “Varken förr eller senare har någon rest så långt med så litet utbyte” konstaterar H Läckberg i Das Transportalter (2026). T nådde sitt definitiva slut i och med förbränningsomläggningen, men också på grund av vad som verkar ha varit en kollektiv ledsnad över förflyttandet som sådant.
tompa: haha, schysst. men jag har svårt att se att man skulle kunna tröttna på att resa. eller tja, resa och resa, det är ju också olika saker. Att spara pengar i månader eller år för att åka till en strand eller ”titta på” en stad känns bisarrt, men att åka runt till olika platser och träffa andra människor och umgås i nya sammanhang är så otroligt värt. oavsett om det är göteborg, london eller buenos aires. men det är klart att nära-resande borde uppmuntras mest av energiskäl