Ny bok: Antikapitalism – en introduktion
2006 gick jag på en folkhögskola där en del av krusen innefattade att åka till Argentina och besöka olika sociala rörelser, ockuperade/återtagna fabriker med mera. Sista delen av kursen bestod i att bedriva informationsarbete, och jag och en kurskamrat bestämde oss för att översätta en bok vi hittat på resan. Boken var i princip klar för våran punkiga, hemmabundna utgåva, men av olika orsaker så blev den liggande. I år bestämde vi oss tillslut för att få klart den och under förra veckan var jag nere i Malmö och besökte min medöversättare. Resultatet hittar du här.
Boken är en lättfattlig men ändå grundlig genomgång av olika beskrivningar av det kapitalistiska systemet, historiska antikapitalistiska rörelser och kampformer och nutida motsvarigheter. Den är enkelt skriven och full av illustrationer. Styrkan ligger i hur den lyckas vara både enkel och omfattande. Svagheten (för här finns inget att dölja!) ligger i hur tydligt det är att den är skriven inifrån en aktivistisk position i efterdyningarna av toppmötescirkusen (boken är skriven 2003). Samtidigt som boken hyllar positioner och politiska tänkare som gjort mycket för att (åtminstone i teorin) montera ner murarna till de hierarkiska organisationerna så upprepas misstaget att fetischera ”motstånd” som en idealistisk aktivistisk handling av ”medvetna” personer till viss del. Med det sagt ska jag säga att boken på ytan är emot just denna aktivism, precis som teorierna den bygger på (hardt/negri, deleuze/guattari och många fler) på många sätt motsäger samma ”politikerlogik”. Det intressanta är just att det är så tydligt att den skrivits av en självkritisk aktivist som försöker tala med aktiviströrelsen men forma den åt rätt håll. Så här många år senare syns detta mycket tydligare än det gjorde då.
Med det sagt: jag skulle ge boken till vem som helst som ville ha en grundläggande och extremt omfattande genomgång av allt från vad ordet ”kapitalism” betyder, vilka revolutionära och ideologiska strider som utkämpats under 1900-talet och vilka nyare teorier om rhizom, konstruktiv exodus och maktens natur som trots allt inte kan vara annat än grundläggande för framtidens rörelser. Rörelser som förhoppningsvis inte gör samma misstag som toppmötesvänstern gjorde i början av 00-talet.
