Arbetssamhället 2: Skapa arbete eller skapa gemenskaper?

Jag tänkte kommentera kapitlen i Roland Paulsens Arbetssamhället vartefter jag läser klart dem. Första posten nu, några tankar kring inledningen.

Inledningen till boken ställer sig frågande till idén om att skapa arbete, och Paulsen menar att det skett en omsvängning från tanken att arbete ska skapa tillväxt till tanken att tillväxt ska skapa arbete. Arbete har börjat betraktas som ett självändamål. Vad beror detta på? Svaret är säkerligen komplicerat, men jag tror att två faktorer spelar in: arbetets ”falska” gemenskap som lösningen på ”utanförskapet” och moraliseringen av den offentliga debatten, grundad på en liberal människosyn.

Vad gäller den första punkten skriver Michael Hardt och Antonio Negri i Commonwealth om förutsättningarna för att skapa ett samhälle byggt på verkliga gemenskaper, grupper som samlas kring något gemensamt av fri vilja och under fria former. Boken är på många plan abstrakt och allmän, men de berör allt från fri produktion in common och nya sätt att organisera politiken till ett nytt sätt att se på kärlek. Några av de institutioner i dagens samhälle som fyller funktionen av ersättning till verklig gemenskap menar de är företaget/arbetet, staten och familjen. Samtliga är exempel på hur verkliga mänskliga behov – behovet att skapa, samarbeta och älska – stelnat i institutionella former som bara är en skugga av sin forna potential och kraft, och som istället lever på att som vampyrer suga kraft ur försvagad mänsklig kreativitet.

De två sistnämnda institutionerna – staten och familjen – förändras eller löses upp, kopplat till vad som framstår som en allt mer rörlig kultur i stort. I detta läge, när vi borde söka nya lösningar, nya gemenskaper, försöker många reaktionära krafter att framställa de gamla lösningarna som ännu viktigare och ladda dem med ny kraft. Tankespöket ”utanförskapet” hör väl till dem som lyckats bäst, om än inte fullständigt. Svaret på känslorna av att vara alienerad från det mesta här i världen görs mycket enkelt – arbete innebär mening och sammanhang. En av våra viktigaste uppgifter i skuggan av detta blir att skapa eller peka på nya, bättre gemenskaper som kan ersätta de gamla.

Vad gäller moraliseringen syftar jag förstås på hur det ses som en skyldighet att arbeta. Idag bygger denna skyldighet inte enbart på nån sorts krav på ”solidaritet” med samhället eller pliktkänsla gentemot staten (även om detta fortfarande anses viktigt) utan också på hur den liberala människosynen bygger på att alla har samma rättigheter och möjligheter, och hur det därför blir den enskildes skyldighet att hitta en försörjning. Det går i allt mindre grad att förlita sig på stöd från samhället, oavsett om anledningen till arbetslösheten är ”brist på kompetens”, allvarlig sjukdom eller psykiskt tillstånd. Jobba eller svält!

Jag försöker hålla ner längden på snacket, så det får bli ett till, kortare inlägg om inledningen, nämligen om Marx kristeori och om vad ”behov” egentligen är. Kommer snart!