Vänstern måste vinna.

Jag har länge tänkt att det är skit samma vilka som vinner valet. Att visst, vänsterblocket är visserligen ”the lesser evil”, men att en valvinst för dem samtidigt skulle uppfattas som ett OK till sossarnas visionslösa högerpolitik och därför lika illa som en borgerlig vinst.

Jag har ändrat mig. Av två anledningar.

Jag har, som så många andra, människor runt mig som drabbats av högerns jakt på sjuka och arbetslösa. Jag har själv en kronisk sjukdom som (i dagsläget) inte påverkar min arbetsförmåga, men som kostar landstinget åtskilliga tusenlappar som jag aldrig skulle kunna betala. Det går kalla kårar längs med ryggen när jag kommer ut från det senaste sjukhusbesöket och möter moderaternas självsäkra nedskärningsblickar på busshållsplatsens reklamaffisch.Det Emelie skriver i sitt omtalade blogginlägg borde knappast vara någon nyhet. Ändå blir det om möjligt ännu mer konkret. Läs!

Andrea Doria har skrivit den andra texten, som kan sammanfattas enkelt:

”Borgarnas härjningar kan verka extrema, men det är ingenting mot vad som väntar. Inte ens Margaret Thatcher vågade blåsa på fullt ut första mandatperioden.”

Så ja, jag hoppas att vänsterblocket vinner. Att sossarna kommer undan med blotta förskräckelsen. Att de lär sig och ändrar kurs. Om moderaterna nu skyltar med sin slogan ”Sveriges enda arbetarparti” så borde väl socialdemokraterna kunna bli ”Sveriges enda frihetliga parti”? När alla partier tävlar i både statligt förmynderi och i att slicka de rikas rövar på samma gång, finns det stort utrymme för nya visioner. Var är de?