Allmänningar: Navarinouvparken i Aten
Mitt i Exarchia, mellan uteserveringarna och universitetsbyggnaderna, pågår en annan form av ockupation. En övergiven rivningstomt har tagits över och gjorts om till en lokal park. Ett trettiotal personer har stormöte, de diskuterar den dagliga skötseln av parken. Tomten har stått öde ett bra tag efter att en sjukhusbyggnad rivits. Kommunen hade vaga planer på att bygga kontorslokaler där, men i väntan på det beslutet hade ödetomten mest blivit en samlingsplats för socialt utslagna, vilket gjorde kvarteren otrygga för de boende i området. I mars spreds lokalt en uppmaning att komma till platsen för att göra ett gemensamt rum av den. 800 personer dök upp, rev ner stängslen och de stora reklamskyltarna runt platsen och höll ett stormöte om vad de ville göra med tomten. Därpå upprättade de Navarinouvparken. Giorgios, Ariadni och Melani lämnar stormötet och sätter sig för att prata med mig.
- Vårt mål är att skapa ett alternativ till bara konsumtion. Här kan vi ha aktiviteter som inte bygger på att man måste köpa saker för att få sitta och umgås, säger Ariadni och sneglar bort mot alla uteserveringar och barer längre ner på gatan.
- Sedan vi öppnade parken har faktiskt de kommersiella uteserveringarna börjat tappa kunder, folk kommer hit istället. Här har vi hela tiden gratis aktiviteter som det går att delta i, forsätter hon.
I parken arrangerar de konserter, föredrag, diskussioner, bedriver utebio och sommarlovsaktiviteter för barn. Jag frågar om de ser parken som en del av den sociala rörelsen som pågår, hur interaktionen mellan dem och rörelsen ser ut.
- I början var det många anarkister som var med och ockuperade parken, de satte upp en svart flagga. Efter mycket diskussion tog vi ner den.
(ur Mathias Wågs ”I väntan på stormen” – en artikel om Greklands sociala rörelser som är publicerad i Brand #2 2010 – ett nummer som lovar att vara om möjligt ännu mer fantastiskt än det förra)
En självklar typ av allmänning att arbeta för är fria, icke-kommersiella mötesplatser. Det handlar inte bara om att bygga nya gemenskaper människor emellan, utan också om att ”ta marknadsandelar” från kapitalismen (och socialismen/staten). Problemet med många av dessa platser är deras slutna subkulturella prägel. Det finns fler anarkistflaggor att ta ner på vägen…
Övrigt i serien ”Allmänningar”: Friskis och svettis
Jag ser inte hur de anarkistflaggorna är ett problem för dig. Navarinouparken är ockuperad av anarkister som är varken subkulturella eller slutna… Flera grupper med eller utan konkret ideologisk orientering är välkomna att skapa allmänningar men allmänning betyder varken politisk lobotomi eller ideologiskt pinorum
vänligen,
Jag tror absolut att den antiauktoritära rörelsen i Grekland är öppen osv. Ändå ville folk i Grekland ta ner flaggorna. Grejen är väl att alla inte känner sig välkomna om man ideologiserar parken. Dessutom förtar det lite av den radikala känslan att sätta en logga på den som nån big mac.. kan jämföra med cykelverkstäder i Malmö som jag diskuterat mkt med en kompis: asbra grej med gratis såna, massor av människor borde vara intresserade, men ändå kommer bara alternativfolk eftersom det är ett anarkistställe. Så, jag tror på att fly det subkulturella och ta ner fanorna.
en allmänning innebär gemenskap och många enas under specifika flaggor även om man vill idealisera bort det.
att navarinouparken finns där det finns är ingen tillfällighet. Den ligger mitt i atens känt anarkistområde exarcheia. en liten gallisk by mitt i stan! området har sin historia och historian bär ofta flaggor, namn och ideologier. jag vill inte tro att med allmänningar du menar någon slags smältgryta.
”många enas under specifika flaggor även om man vill idealisera bort det” – fast genom att säga så så idealiserar du ju bort det faktum att fanorna skrämmer bort fler än de lockar. Om detta inte är sant för just den här parken vet jag inte, men beskrivningen av grekland passade väldigt bra in på sverige, för i sverige vågar jag påstå att det är så.
om det är så att ett område eller en rörelse har möjliggjort en händelse/allmänning så är det ju jättebra, men vore det inte bättre att fortsätta arbetet för att influera riktiningen åt rätt håll, snarare än att sätta upp en flagga för att skrämma bort alla som inte redan är anarkister/whatever?
”to move forward clinging to the past is like dragging a ball and chain”
”influera riktiningen åt rätt håll”
hmmm!!! jag skulle behöva lite flera definitioner och klarhet här. Vad betyder rätt håll? Vem är det som bestämmer vad rätt håll är? Vem är det som influerar? Vems påverkan eller influens är mer legitim?
clichigt men you asked for it:
people without past are people without future!
måste nog slänga tillbaka frågan till att börja med: vad menar du är poängen med att ha kvar fanor och ideologiska etiketter? Vem bestämmer i den ”anarkistiska världen”? Svårt för mig att vara tydligare for jag vet intw vad jag svarar på.
För mig ar det simpelt: etiketter betyder att skrämma bort andra människor, uppmana till sekterism och hindra att upproret sprids.
nja! att vara utan etikett är att ha en etikett också ju. jag säger inte att allting borde ha en etikett eller fanor men att blanda ihop sekterism och en ideologisk inriktning/sympati är att ta i.
gemenskapen/anmälningen bestämmer i den anarkistiska världen men jag tog nästan för givet att du visste det
Det är en sak att man kan erkänna vad man influerats av, en annan att säga att en plats ÄR t.ex. anarkistisk. Det första är tydligt och ärligt, det andra ger intrycket att man maste läsa vissa böcker eller hålla med vissa gubbar för att få vara med.
”Now consider the different schools of anarchism. There are Anarcho-Syndicalists, Anarcho-
Communists, Insurrectionists, Cooperativists, Individualists, Platformists… None are named after some Great Thinker; instead, they are invariably named either after some kind of practice, or most often, organizational principle”. (Graeber, 2004: 5).
ingen sa att navarinouparken ÄR anarkistisk.
Fan ditt troll!
jag tror vi far diskutera det över en fika och sen kanske det kan bli ett eget inlägg med egen diskusson.
hahaha!!! erkänn! du ger upp! lololol!!!
ditt troll! hahaha!!!
fika! snart!
det låter inte särskilt frihetligt att vi ska sitta här och bedömma deras strategier.
AT: bedömma eller lära sig av? det är väl självklart att vi måste kunna diskutera de här grejerna – jag utifrån en bakgrund i sverige och ”diego” utifrån att han flyttat hit från just den atenska anarkiströrelsen. så jag skulle säga att det är otroligt viktigt att diskutera dessa strategier.
jag ser nu att min kommentar ser lite trollaktig ut, det var inte riktigt meningen.
jo det är viktigt att diskutera strategi och se hur andra gör och lära oss. men det är också viktigt att behålla en ödmjukhet inför de lokala strategier som tar form, i synnerhet när det sker genom demokratiska processer som i det här fallet.