Allmänningar inom matproduktion, vård och energi
Diskuterade konsumentmakt på ett forum, och diskussionen gled över mot att handla om det finns någon möjlighet att dra undan sina pengar från ekonomin och istället börja prioritera icke-ekonomiska (ickekapitalistiska och ickesocialistiska) relationer. Detta är precis vad allmänningar handlar om, och då förstås inte i form av isolerade individuella val utan i form av stora utvecklingslinjer som möjliggör friare, utomekonomisk produktion av olika nyttigheter.
Hur som helst, när jag skrivit ett riktigt långt svar på hur “mat, vård och energiproduktion” skulle kunna skapas “kommunistiskt” så insåg jag att det var långt utanför ämnet för tråden, och publicerar det här istället. Se det gärna som en fördjupning av exempel vi tar upp i Skapa allmänningar!s manifest “Att skapa allmänningar“.
Mat är ju tydligast, framför allt om vi tänker oss att det är processandet och omkringliggande service som upptar störst del av matens pris i väst. Även om vi tänker oss att själva framställandet av matråvarorna, odling osv är kapitalistiskt så finns stort utrymme att utan gigantiska mängder kapital skapa ickekapitalistiska alternativa restauranger, kaféer, förädlings/tillagningsanläggningar osv. Dessutom ska man ju inte helt underskatta t.ex. stadsodling osv, även om det självklart inte kan vara mer än ett komplement.
Energi är kanske längst bort idag, men samtidigt kanske förändring kan boostas av växthuseffekt osv. Jag pratar helt enkelt om olika typer av småskalig decentraliserad energiproduktion som kontrolleras lokalt men delas, mer eller mindre gratis, via decentraliserade elnät som fördelar överflöd från soliga/blåsiga/vågiga områden till områden med brist. Problemet är väl även här att självförsörjande via småskalig elproduktion är långt bort i kalla norr, men det kan ju minska behovet av kapitalistisk/statlig el rejält.
Vård är ytterligare ett exempel på en sektor som tveklöst kommer förändras och få fler inslag av fri organisering. Alla som varit i kontakt med sjukvården vet att det (på gott och ont, mest ont idag) är omöjligt att få bra vård utan att vara en aktiv patient, konsultera “googledoktorn” och läsa på om sina symptom. Det är förstås extremt problematiskt och ofrivilligt om det fortsätter vara individens ansvar. Samtidigt börjar det växa fram patientforum, typ sjukdomsfacebook, som har potentialen att ge mycket bättre svar på frågor om symptom och behandling, och som garanterat kommer stå för en stor del av vården i framtiden. Det finns förstås två sätt att se på det: antingen som ett sätt att skära ner budgeten och låta patienterna göra sina egna utredningar, eller som ett sätt att höja vårdens kvalitet till en nivå som aldrig varit möjlig förr på grund av orimligheten i att en allmänläkare ska kunna känna till alla obskyra åkommor som patienter kommer in och beskriver utan att ha med sig egna teorier om vad det kan vara. Nåväl, till detta hypande av patientforum kan vi förstås lägga frivilliga som förstärker i positioner som inte kräver extrema utbildningar, på ålderdomshem/vårdhem, motsvarande undersköterskor osv osv. Exempelvis har ju Socialistiska Partiet i Nederländerna organiserat vårdcentraler på detta vis, även om det är i liten skala.
Så, det blev några utvikningar kring konkreta exempel på allmänningsproduktion. Kolla gärna in det nämnda manifestet om ni är sugna på mer!
