Rhizodidaktik: Hjärnan är ständigt blivande

”I think we are now learning that in fact, the brain is changing all the time. That the brain is changing with everything we think, with everything we experience.”
- Alvaro Pascual-Leone

Gammal neurobiologism innebär att se hjärnan som varande snarare än blivande. Detta är ett angreppssätt som oftast används i studier som anses bevisa att män och kvinnor är olika, och det har format delar av forskningen kring IQ. I dessa studier ses inte hjärnan som plastisk (blivande, i rörelse) utan man tror sig kunna studera hjärnan ”som den är”, just när man tittar på den eller fotar den. Trots att det borde vara självklart att våra liv formar våra hjärnor gör de gamla varande-biologisterna tvärt om och ser hjärnan som något gudagivet som kan förklara vårt beteende. Detta perspektiv motverkar naturligtvis förändring snarare än uppmuntrar den.

Ett begrepp som förändrat detta och inneburit en revolution inom hjärnforskningen är begreppet neuroplasticitet. Tidigare fanns en utbredd tro på att olika områden i hjärnan var hårt specialiserade på vissa uppgifter, vissa kroppsdelar och liknande. På samma sätt trodde man att hjärnan utvecklades mycket kraftigt under barndom och ungdomsåren, för att sedan stelna efter att vi nått vuxen ålder. Båda dessa synsätt har förändrats ordentligt. Numera ser man hjärnan som något som är i ständigt blivande. Den är plastisk.

Exempel 1: träning efter stroke

Efter stroke och liknande hjärnskador används metoder som bygger på insikten om hjärnans plasticitet för att träna delvis förlamade kroppsdelar. Genom att försöka använda den försvagade kroppsdelen försöker hjärnan hitta vägar runt skadan, och genom vissa metoder kan andra delar av hjärnan ta över styrningen från den skadade sektionen.

Exempel 2: könsskillnader

I en studie av uppmärksamhet i rummet (spatial kognition, det område som brukar framföras som den ”bäst bevisade” skillnaden mellan män och kvinnor) visades vid det initiala testet att män presterade bättre än kvinnor. Man nöjde sig dock inte med detta resultat, som skulle ha kunnat bli ännu ett av biologisternas ”bevis” för att män och kvinnor är olika. Istället lät man testpersonerna under en månad regelbundet spela ett dataspel som tränade dessa förmågor, och förutom att deltagarna som kollektiv förbättrade sina resultat så försvann också skillnaderna mellan kvinnor och män. (Feng, Spence & Pratt 2007: Playing an action video game reduces gender differences in spatial cognition)

Exempel 3:  IQ

I artikeln ”Mitt i floden av intryck” i Pedagogiska magasinet (2/2010) nämns flera försök som gjorts där elever fått träna sin IQ målmedvetet. I en undersökning från 80-talet lyckades elevgruppen förbättra sin IQ med tio procent efter sådan träning, och i flera andra undersökningar har det visats sig att denna IQ sen fortsätter växa ”av sig själv”. Helt enkelt: upptrampade spår är lättare att fortsätta i – och vad vi ser är en så kallad positiv feedback-loop, en produktiv växelverkan mellan struktur och social miljö.

Vart nu?

Kanske dags att vi närmar oss Deleuze och Guattaris tankar om blivande och skillnad: ”Inte bara en, två eller tre hjärnor – utan n hjärnor!” Det finns helt enkelt lika många hjärnor som det finns människor på jorden.

Fler delar i serien:

I – Intro
II – Varande eller blivande?
Extrainsatt: Hjärnan är ständigt blivande
III – Träd eller rhizom?
IV – Individ eller sammansättning?

Lista på andra inlägg:

På den här bloggen: Deleuze and complexity science in second language acquisition

Björn – om skola och ubildning: Dags för Deleuze i skolan? och Nomaden

Pelle Pedagog: en grym sammanfattning av svenska diskussioner om Deleuze i skolan