Vad driver oss?

Videon The surprising truth about what motivates us (ovan) har cirkulerat på internet i några år. Det är en rejält medryckande presentation av motivationsforskning som pekar på ett ganska fantastiskt resultat: betalning gör oss ineffektiva, frivillighet är överlägset ur effektivitetssynpunkt. I det här inlägget tänkte jag presentera lite av den forskning som klippet bygger på.

Pengar funkar inte…

För fyrtio år sedan gjorde psykologen Edward Deci en studie som blev grundläggande för teorin om intrinsikal motivation, presenterad i artikeln “Effects of Externally Mediated Rewards on Intrinsic Motivation”. Deci lät två grupper av studenter arbeta med ett populärt 3D-pussel en timme per dag, tre dagar i följd. Vid det första tillfället ingick ingen belöning om studenterna lyckades lösa pusslet. Vid det andra tillfället erbjöds studenterna i den ena gruppen en summa pengar om de lyckades lösa pusslet. Vid det tredje tillfället fick studenterna återigen pussla utan att erbjudas någon ekonomisk belöning. Det Deci såg var att studenterna i den betalda gruppen visserligen spenderade mer tid på pusslet när de betalades för det, men när belöningen sedan försvann vid det tredje tillfället presterade de betydligt sämre än den grupp som aldrig betalats. Deras inneboende motivation att göra ett bra jobb hade försvagats avsevärt.

…men det gör uppskattning

När studien gjordes om med nya studenter, men med belöningen utbytt mot verbal uppmuntran och beröm, såg Deci att det inte var all extern motivation som skadade den intrinsikala motivationen. Tvärtom stannade effekten av uppmuntran kvar även efter att uppmuntran upphört. Han konstaterade att det vi trott oss veta om extern motivation var fel, och att vi borde fråga oss om ekonomisk motivation kanske skadade mer än den hjälpte. Ekonomisk motivation ersatte den intrinsikala motivationen och gjorde således att försökspersonerna mer passiva när de inte var betalda. Anledningen till att social uppskattning inte hade samma negativa effekt var enligt Deci pengarnas plats i vår kultur – de sågs, till skillnad från uppskattning, som en kontrollmekanism. När vi inte längre upplever att vi gör något av fri vilja slutar vi att uppskatta verksamheten för dess egen skull – även om vi var intresserade av den när den var obetald.

1999 gjorde Deci och två andra forskare en metaanalys av 128 studier i ämnet för att se om de gamla resultaten höll. De fann ett omfattande stöd både för tesen att extern belöning motverkade intrinsikal motivation och för tesen att positiv feedback ökade densamma. (“A Meta-Analytic Review of Experiments Examining the Effects of Extrinsic Rewards on Intrinsic Motivation”)

Effektiva företag med säkra och fria arbetare

Denna teori har kommit att bli känd som ”the hidden costs of rewards”. I en artikel med samma namn appliceras teorierna på det företagsekonomiska området. Artikeln summerar Decis tidigare forskning likaväl som annan forskning inom området, och avråder starkt från fokus på ekonomiska incitament, såsom löneskillnader, inom företag. Istället bör alla anställda ges tillräckligt bra lön och förmåner för att vilja stanna i företaget, men i övrigt bör fokus ligga på att öka den intrinsikala motivationen genom frihet och medbestämmande för de anställda.

En annan forskare som undersökt samma fråga är Teresa Amabile, som i artikeln ”How To Kill Creativity” guidar företagsledare i hur de får kreativitet och produktivitet att flöda på arbetsplatserna. Hon avråder starkt från användandet av ekonomiska piskor och morötter, såväl som artificiella deadlines och andra styrmedel som är uppenbart godtyckliga. Det som är avgörande för kreativitet och produktivitet, säger Amabile, är att de anställda känner att de har kontroll över situationen, har frihet att vara innovativa och att de känner att verksamheten har ett intrinsikalt värde för dem. Verbal och social uppmuntran är viktigt för produktiviteten, medan ekonomiska styrmedel skadar kreativiteten.

Behövs en ny ekonomi?

Ovanstående resulatat ska inte tolkas som absoluta sanningar i alla sammanhang. I Creativity in Context konstaterar Amabile att motivation av typen piska och morot faktiskt kan fungera utmärkt – förutsatt att det handlar om en enklare typ av produktion som inte kräver kreativitet och uppfinningsrikedom, utan fokuserar på fullföljandet av förutbestämda steg. Detta är dock inte hur majoriteten av den rika världens arbetsuppgifter ser ut idag. I övergången från industrisamhälle till tjänstesamhälle har vi fått en ekonomi som potentiellt tar allt mer skada av fokus på ekonomiska incitament. När allt fler enklare tjänster automatiseras eller outsourcas till det land som har lägst löner kvarstår de arbeten som kräver en högre grad kreativitet och självständighet – oavsett om det handlar om nyskapande forskning eller kundservice med fingertoppskänsla.

::::::::::

Om bloggserien:

En ekonomis effektivitet borde rimligen mätas efter hur bra den uppfyller människors önskemål. I en serie blogginlägg tänkte jag diskutera om och varför frivillig produktion genom allmänningar är effektivare än den påtvingade produktion som sker i kapitalistiska och socialistiska samhällen. Hjälp gärna till att granska och utveckla argumenten i kommentarsfältet.

Planerade delar:

Arbetssamhällets ineffektivitet

• Arbetssamhällets ineffektivitet (om lyckoforskning och ”postmaterialistiska” ekonomier)
• Kan frihet göra oss lyckligare? (när lyckoforskarna presenterar en ”lösning”)
• Vad driver oss? (om lönearbete och motivationsforskning)

Effektiva allmänningar?

• André Gorz: Den autonoma sektorn som möjlig lösning
• Löften och problem hos den autonoma sektorn