Om

Yes, I believe that there is a multiple people, a people of mutants, a people of possibilities that appears and disappears, that is embodied in social events, literary events, and musical events. I’m often accused of being exaggeratedly, stupidly, stubbornly optimistic, and of not seeing people’s wretchedness. I can see it, but… I don’t know, perhaps I’m raving, but I think we’re in a period of productivity, proliferation, creation, utterly fabulous revolutions from the viewpoint of this emergence of a people.

:::::::::::::

Denna längtan efter ordning, som vill förvandla den mänskliga världen till ett oorganiskt rike där allt klaffar, fungerar, är underordnat en opersonlig ordning. Längtan efter ordning är samtidigt en längtan efter döden, därför att livet är ett oupphörligt brott mot ordningen. Eller omvänt: längtan efter ordning är den ärbara förevändning som hatet till människorna ursäktar sin framfart med.

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

It’s a little embarrasing to have been concerned with the human problem all one’s life and find at the end that one has no more to offer than ”Try to be a little kinder”.